jag kan inte vara ledsen längre. livet är så bra. jag känner mig nu snyggast i världen. tack

kort och snabbt. sov 3h. jobba 8h. powerwalk 2h. söndagströst med en chips påse och dipp. mer har jag inte att berätta. hej

räddare i nöden. fick just ett pling. tack, hade suttit här som en vissen blomma hela natten annars

jag har två problem när jag vaknar upp:
1. tränings ångest
2. hjärtkross

fredagkväll, eller hela fredag gick åt att slutföra tentan. men vid halv8 tog jag det eviga beslutet att nej nu skickar jag och går till bussen. satte på mig högaklackar, svarta jeans och ett linne. - körde järnet. eller?
möter david på bussen, diskuterar livet. diskuterar framgång och motgångar. visar vägen till hans ställe, hans lägenhet, hans liv. hjärtat går i kras för varje steg jag tar. efter det möter jag fina hanna vid skrapan och går mot chill. vilket var ett väldigt fint ställe. för bara en öl eller två. dock var en shot på strand nödvändig för att jag skulle få ett leende igen. tankarna vandrade ju i väg. ja och helt ärligt så var mina tankar bara runt dig, runt vad du gjorde ikväll, runt vem du skulle ta med dig hem efter krogen? tankar som skulle kunna skjuta mig egentligen. vilket dom gjorde.

hem fick jag sällskap av världens goaste människor. fick en bra axel att vila på och bra handtag när bussen svängde för mycket. sen så var jag nöjd, somnade i sängen hungrig och snurrig. känns nästan som de är de bästa sättet jag somnat på, på hela veckan. full, glad och kanske till en viss del lycklig men med ett brustet hjärta.

lördag och nu dags för min PW, mot coop och mot en stor cola &lite godis.

fel? rätt?

Jag försöker att vara stark och aldrig tycka synd om mig själv längre, anser att jag inte har rätten till det efter en så lång tid, men ibland är det så svårt. Så svårt att vara stark och inte få tycka att det faktiskt är skitjobbigt. Att gå vidare helhjärtat och inte vända sig om.

Jag har tränat hjärnan mycket på ämnet positiva tankar. Försöker att smälta min sorg och alltid se det positiva. Skäms över att känna sorg när jag har så mycket glädje i mitt liv. Men i vissa stunder är det så svårt. Vissa stunder finns den bara där, rakt framför mig och omöjlig att se förbi. Jag har lärt mig att acceptera den och tittar rakt på den. Känner den i hela min kropp. Sorgen över att inte få vara med den jag älskar. Det är en smärta jag lärt mig leva med och jag vet inte om det är lite sorgligt, ungefär som att vissa måste lära sig att leva med en sjukdom. Jag har lärt mig leva med att varje morgon vakna upp och känna saknad. Jag har lärt mig att vara lycklig trots det. Jag undrar om man i vissa fall måste acceptera att en saknad aldrig kommer lämna kroppen. Ungefär som om någon dör ifrån en. Man saknar resten av sitt liv, men vet att man aldrig kommer få det tillbaka.

Ibland kan jag inte låta bli att gå ner på knä och nästan desperat be, till vem? Jag vet inte. En bön om att den känslan någon gång ska lämna min kropp. Att min saknad någon gång ska förvandlas till längtan.

Forni

se framåt,

hej!
japp, börjar inlägget med ett tråkigt hej.. brukar aldrig skriva det så. vaknade klockan halv10 av smärta. sjuk smärta. i bröstet (nattens drömmar var shit) när jag vakar blir jag påmind over again att ja, jag är ensam nu. han är inte kvar hanna. den andra smärtan var inte lika hemsk men de var min träningsverk. men den är bra, för det fick mig att somna snabbt? eller nej. vart inte så, jag somnade nog vid halv3 när brevbäraren kommer.
Keane - looking back
shit natt, och shit dag. ska vara klar med tentan i morgon och det känns som jag inte fått något gjort, då kan man ju ställa sig frågan varför jag skriver ett blogginlägg? måste skriva av mig, okej.
jag vet tjatigt, men jag saknar dig. så det gör ont. inte sett dig eller pratat med dig på 2 veckor nu. och det känns troligtvis som om jag inte får det heller mer.
måste koncentrera mig nu, sandra ville ha mig på stadsbiblioteket idag, men jag är inte inne förs 3 så skippade de och kanske tar en fika efter mitt träningspass. nu mot plugget, lite lunch på det och sen hörs vi. puss och kram

ensamvarg igen

dagens ilska: ensamheten..
dagens motivation: noll
dagens: Mickan

jag har pluggat, och pluggat och pluggat. känns som jag fortfarande är på ruta ett. dessutom vill jag koncentrera mig.. men jag sitter fortfarande och tänker på dig. shitsnack varför jag gör jag det? du vill inte ha mig. och nu är jag ensam. men mitt hjärta tillhör någon som inte älskar mig. eller? jag har slutat gråta, men mitt hjärta är fortfarande tomt. ska ut och dansa med hanna på fredag, ska på lördags fika med mickan på lördag, jag ska jobba på söndag.. det är sånt jag måste göra nu, se framemot sådant som kommer inom kort. längtan efter dig är lika som förut, och jag väntar.. men just nu måste jag först seframemot sådant som kommer nu.. vart du än är, jag älskar dig.
ska försöka ta mig in på träning nu. corepulse idag. känner mig mer motiverad till det i alla fall, får se hur studierna går när jag kommit hem. puss och kram

dagens insperation: noll
dagens måste: göra klart tentan!

ser ni hur bra det går för mig? vaknar 10 av ett ryck, tydligen så skulle vi få besök. hunden skäller så in i helvete att jag dör. mitt huvud dunkar och känslan av att hemtentan kommer gå shit idag är enorm. men jag har ju alltid något att se framemot mitt första corepass ever! får se hur det går, får se hur jag lyckas ens? har legat på lat sidan nu ex antal veckor / månader. men nu ska jag igång igen och få denna perfekta och fit'a kropp?! önskade mig ett sällskap dock, får börja leta.

jag är ledsen men min hemtenta måste fortsätta, dock känner jag ingen motivation alls att göra den. men den ska vara klar på fredag.. 2 ässe frågor kvar.. 5 sidor kvar att skriva. älskar detta..

förlåt...jag saknar dig så det gör ont.
hur kan en låt vara så sann? hjälp mig lasse

ibland kan man säga mycket och mena lite.
sitter på bussen, tankar blandat med musik i öronen.

idag har jag studerat, hemtentan ska vara klar på fredag samtidigt som jag har en hel del träningspass att se framemot. bokat tisdag,onsdag,torsdag kväll så då har jag något att se framemot. nästa vecka tänkte jag åka över och lämna min fina bil. tyvärr, bytte ut den mot en sats kort istället. så nu är det jag och sats som är närmast. känner mig rätt stolt, för jag måste verkligen rycka upp mig och satsa på det som gör mig den jag är, sen så kan jag fortfarande ha hoppet på topp. right?

nu vidare mot tentan. puss

jag brände ditt namn idag
Med andra ord, jag har köpt ett gymkort på sats. Blir träning varje dag. Ska visa dig en sak. Att jag är stark, att jag inte gråter bak på lagret varje gång jag jobbar av saknad. Saknaden är piss, det här är piss. Men jag har ingen makt alls. Gått eb månad utan dig, hoppas du mår bra.
Saknar dig

30 dar. jag kan inte släppa det. jag saknar dig. jag längtar efter dig. jag mår inte bra utan dig. vi löser det?

Även fast jag vet att du har rätt så vägrar jag inse. jag vägrar förlora en kamp om stolthet.

Jag tänker stå hög som ett höghus och trampa sönder alla känslor som har ett krig inom mig. Hålla andan tills jag blir helt blå och försöka kväva allt som någonsin gjort mig ont. Just nu tycks jag själv på något vis ramla åt alla håll och kanter.
Fumlandes efter något starkare än mig själv att hålla fast i.

Han var den vackraste jag sett. med ruffsig frisyr, ljusblå ögon och det där leendet. det där sneda leendet som fick mig att tappa andan varenda gång han log mot mig. du förstod inte när jag gav dig mitt hjärta och la det i din hand, du har det, du har korten, du har mitt hjärta i dina händer. när jag gav dig mitt hjärta och viskade i hans öra att jag faller handlöst framåt av dig. ingen förstod varför jag gjorde som jag gjorde, ingen kommer förstå, inte ens jag.

sittandes i min soffa hemma i mitt barndoms hem letande efter någonstans att ta vägen, ta vägen för att försöka bygga upp nytt. inte springa från problemet, utan för att kunna andas. kunna andas utan att svimma. helt ensam. jag kommer aldrig känna mig riktigt hel igen, vart är du? vart tog mitt hjärta vägen?

jag är lurad

planerad helg med jobb, fest och bara spontana saker. jag kan inte säga att jag älskar mitt liv som singel för det gör jag inte. men jag lever precis som du försöker. fredagen är planerad sen månader, som vanligt. men lördagen blir en härligt mysig utekväll med fina flickor från klassen.
idag fick jag min fina middag med hanna, det gjorde mig glad. tack för att du finns.

imorgon ska jag börja med hemtentan, hinna till stockholm, ringa hyresvärdar och köpa lite saker till min fina utsmyckning! ha det as gött

// Hanna

jag saknar dig

är du en av dem som gråter när ingen ser på.

usch vad jag saknar dig. mina steg börjar väldigt små om jag säger så. men jag tror på hoppet. du & jag en annan dag, men inte precis nu. Läran att börja om min vardag utan dig gör ont. Ha ett eget liv utan dig. Vart är du

turistens klagan

försöker tänka på annat. men tankar släppar inte.
imorgon har jag en studiedag framför mig plus en pw på morgonen. ska försöka ialf. har fått in vanan att sova längre än vad jag får. en kvälls middag med Hanna ska jag se till att hinna med också. sushi, tror jag det blir. jag ska sätta mig vid teven. försöka hitta annat att tänka på - och lgh't letande fortsätter. önskade att jag hade miljoner.

jag tror att jag inte somnade förs halv 3 i natt. låg verkligen och vred mig fördärvad. och nu sitter jag på biblioteket och försöker koncentrera mig. jag har lyckats. för jag har lyckats få ihop rätt mycket endå till seminariet på torsdag. jag vill dra mig utomlands. funderar starkt på att bara boka något billigt och åka iväg en vecka, skulle behöva komma bort från sverige och kylan en stund och så klart rensa tankar. gårdagens 3h långa eller nästan förkorta stund var rätt skönt. det var skönt att få en insikt i vad du vill, hur du vill göra och vad du kommer att göra. visserligen gick jag därifrån med tårar och tomhänt men jag lär mig varje dag nya saker. jag lärde mig i går hur stans fin du är, och hur gärna jag hade velat hoppa på dig. kändes nästan som om jag skulle behövt spänna fast mig i stolen mittemot dig. jag fick se dina fina blåa ögon både som tårögd och som med ett leende. men jag såg också hur hårt dessa tre veckor tagit på dig, så som de tagit på mig.

jag fick hör att du vill ta stegen eller försöka ta stegen att gå vidare, vilket jag nu också måste. visst jag kommer ta stegen eller jag kommer ta dag för dag. vaknar jag upp en morgon och känner detta är ingen bra dag, nej då är det så. men om jag vaknar upp och är glad. då ere också så, vilket jag känner just nu att det kommer dröja. men jag ska visa dig. jag ska visa dig mitt hjärta att om du kommer tillbaka till mig så är jag inget vrak utan den tjej du träffade från hela början. och om känslor kommer och går.. så har ingen av oss rätt eller fel. utan ingen vet. jag saknar dig i min vardag, men måste bygga upp något nytt utan dig. och kommer du tillhöra min vardag igen kommer kärleken bubbla för fullt om inte. då vet jag det. men hoppas jag allt göra. men inte hoppas så mycket att jag glömmer mig själv.

mitt hjärta kommer fortfarande tillhöra dig, och jag kommer fortfarande bara vilja vara med dig. och jag vet, det är så jag känner just nu men tro mig. mina känslor styr mig jätte mycket och det vet du om. så nästa gång vi ses, du ska få se. ingen utnyttjande, inga krav och inga stämplar. du är den jag vill vara med, om inte så är jag inte med någon. jag går bara hem med en. och det är du.

& nu måste jag återgå till mitt studerande och mitt letande efter bostad. känns nära nu...

mörker verkar inte längre skrämma mig, och inte heller jag själv tycks ha en gräns på vart rätt och fel ligger.
Mina fingrar letar längs väggar , in under huden i ren panik för att få grepp om vad som är sant eller falskt här i livet.
Ingen verkar ha rätt svar.
Inte ens du.

mina hårda pulsslag längsmed hela kroppen dunkar inom mig, precis som alla dessa ord som knögglat ihop sig till ett skrynkligt papper och lagt sig längst ner i själen på mig.
Papper efter papper, ord efter ord väger tyngre än det andra och min kropp verkar tillslut ge vika för dess tyngd.
Sakta men säkert faller jag ner på knä i hopp om att någon kanske ser mig.
men inte.
snart ligger jag där, i ett med golvet.
för trött för att ens bry mig om att ta mig upp

innan jag kände dig
livet är helt upp och ner. och vardagen min är helt borta. du är var min vardag och nu är du borta. något jag måste förstå. och nu känna styrkan att bygga upp allt igen. utan dig och kanske kanske så kommer min vardag innehålla dina fina ögon och underbara läppar igen. eller bara din hand. jag älskar dig som den du är. och kommer göra. mitt steg är nu min framtid är min

ögonblicket
tung natt framför mig, tunga steg i morgon efter föreläsning. men ett måste. en ny början eller ett slut. för stunden nu kanske de allra bästa. men jag tror på en mening. så jag släpper allt. och börjar om på ny kula
jag saknar dig
och du har mitt hjärta oavsett om de är en gömd status

Tre veckor sen grattis Hanna, han vill inte ha dig.

Hans ord körde över mig likt en ångvält. Vad fan skulle jag svara nu?

Du kastade ord omkring dig om kärlek som om du vore expert, men du hade så fel. jag ville skrika det högsta jag kunde, men skriket kom inte längre än till bröstkorgen. där bleknade det av och vart tillslut en liten ynka suck vid mina läppar.

Jag önskade att jag kunde svara . Svara med lika hårda, onda ord som du. Svara med ord som jag visste skulle krossa dig och din värld. men jag kan inte.

Istället står jag där och försöker intala mig själv att ‘du kanske har rätt.. de är nog jag som har fel. igen. ‘ Som i nästa sekund raseras efter att ha tänkt igenom, och granskat. Jag har rätt, du har fel.

jag har rätt, du har fel.

note to myself: ryck upp dig!

the world

onsdag

tisdagkvällen (kanelbullensdag) spenderades med mickan på fin fin fika på fridhemsplan & en pw runt fina vattnet... och en övernattning med taco och annat prat. mitt liv är kanske inte på topp, saknar honom hela tiden men försöker intala mig om att det är en chans för en ny början, och att vi är menade för varandra såklart. jag älskar honom och saknar honom sjukt mycket, oavsett om du bor på söder eller någon annanstans. mitt hjärta är för dig.

jag älskar dig

sömnlös

kan inte sova. borde sova. men på varje sida jag sover. höger som vänster.. du är inte där. 4 oktober. 16 dagar sedan. massa timmar. jag behöver ett lyft. jag saknar dig

rätt eller fel?

jag har gått och gjort något oväntat. mamma kommer döda mig. fast ändå inte. jag är 20 stora år. jag är vuxen. och de klär mig.

kan bara inte släppa tanken just nu. kan inte släppa att du lämna mig här. sticker två veckor innan vi skulle stadga oss. det är dålig stil. det gör svin ont. svin ont att jag har fått gå omkring och trott att allt har varit underbart menads du har tänk. tänk om du inte ens vill vara med mig. jag känner lite av en ånger. ett misstag. jag saknar dig. jag längtar efter dig. nu har de gått 2 veckor och min kropp skriker efter dig, och där sitter du.. du sitter och packar upp saker. du flyttar in i ditt nya hem. utan mig, utan mitt sällskap utan att tänka på mig. tänka på oss. när vi ses, om vi ses vill jag förstå jag vill att du förstår varför. du gjorde fel val. jag känner lite av att du tänker. du tänker mycket. varje gång du går och lägger dig. varje gång du går upp. tänk på mig. jag tror inte ens enda sekund att du inte gör det när du är ensam. jag saknar dig så fruktansvärt mycket. jag kan bara inte förstå. jag vill inte förstå. jag vill inte att du gjorde som du gjorde.

snälla tänk. tänk på oss. tänk om du gjort rätt eller fel. tänk om du gör världens misstag. gör det. och kom och visa mig. visa mig kristopher att du är den jag vet du är. inte den känslokalla killen som stod uppe på sandhamn och bad mig glömma dig. som sa jag är inte kär längre. tänk på oss. jag saknar oss så mycket.

when you lose something

When you're too in love to let it go
jag vet jag skrev för typ 2 timmar sedan. allt snurrar. det är han som lämnat dig. det är han som står där nu med egen lgh ensam i stora stockholm utan dig. det är han som lämnade alla planer. det är han som säger att han inte vill vara med dig. det är han. det är han. det är han. jag måste bara intala mig själv att jag är stark. jag är ensam och stark. men jag saknar honom och det kommer jag göra. mitt hjärta tillhör dig kristopher wall och jag hoppas innerst inne att du hittar den där kärleken som du hade när du föll för mig.

var och en går hem till sig

här sitter jag igen. oväntat , absolut inte.
igår tog jag mina klackar och röda läppar och försvann ut i dimman. det fick 6h att gå snabbt och smärtfritt. mina röda läppar satt fortfarande kvar på morgonen. men det saknades något. något var inte med mig den där kvällen. något var borta. bussen hem kände som en evighet.

jag ställer mig fortfarande frågan. varför?
jag saknar dig

.

det var du och jag som skulle gå på ikea tillsammans. det var vi som skulle möblera. det var du och jag. det gör bara mer ont nu. mer ont av att se att du mår bra utan mig. mer ont av kolla på kalendern och se att det är snart den 2 oktober.. jag har ont.

livs val

jag börjar kunna andas. inte andas så där normalt. utan bara kanske 2 andetag i taget och sen faller jag ihop igen. jag gråter inte hela tiden. utan bara några få sekunder. jag kan inte tänka att du kan leva. jag kan inte ens förstå hur allt jag gjort, allt vi gjort tillsammans är som bort blåst. alla mina tankar går runt om att vad du gör, hur du mår. jag kan inte ringa, smsa eller ens få veta. du vill inte vara med mig, du älskar mig inte. jag känner sakta att jag inte kommer klara de här. samtidigt som jag vill visa min styrka i att jag kan de här, jag kan älska dig på avstånd oavsett hur hårt de än är.

det har gått exakt 2 veckor. två veckor sen jag stod där på sandhamn helt förkrossad, ner bruten av dig, dina ord. dina ord snurrar fortfarande. min rädsla av att vara utan dig har blivit sann. du är borta. flytta. flytta du. flytta till stockholm. alla våra planer. våra planer. vårt beslut att flytta ihop. det skulle ske på söndag. söndag den 2 oktober.
det har gått två veckor av mer än 10 000 minuter av tårar. jag får känslan av att du glömt mig, att du inte ens tänker på vad jag gör, hur jag mår. jag behöver dig. jag saknar dig. jag älskar dig. jag är kär i dig. olyckligt. jag längtar efter dig.

ikväll ska jag sätta på mig rött läppstift. ta på mig klackar. le, fast le utan känsla. för känslan är borta. mitt hjärta tillhör dig. jag kommer gå hem själv. för det är bara dig jag går hem med. kom tillbaka