innerst inne är jag nog väldigt rädd för den där hjälplösheten, när beslutet inte är ens eget och du inte har någon makt att ändra på en annan människas känslor. Att man får finna sig i det. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva den känslan igen
jag är rädd, men borde sluta vara rädd. för ingen kommer kunna såra mig lika mycket som du någonsin har gjort. ibland önskade jag att du slutade existera, men så funkar inte livets väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar