och nej jag lever, eller halft ialf. känns lite så där. mor och far kom hem igår från deras tripp till italien i 10 dar, kändes både bra och dåligt att de kommit hem.. ja grät fatksit glädje tårar när jag såg dem stå vid dörren så jaa de var väl posetivt dåra.
har jobbat som en tok och försök koncentrera mig på att aa nu är de bara få dar kvar sen står ja där själv med den vita mössan och de vita skorna och den vita klänningen, och massa blommor och djur rúnthalsen - sjukt SJUKT SJUKT SICK MAN!!
idag kom min bil hem också, älskling åhhh saknat den galet men nu jevlar är den igång igen, dock radio? nej de har den faktiskt inte den har kasettband vilket typ inte finns, men har någon nått jevligt bra på kasettband skicka över det eller lägg de i min brevlåda !
vad ska man säga mer? känslor är inget som finns kvar och nunna är något som står på topp 10 faktiskt även fast man inte vill de, men say what? jaa killar är idjoter innerstinne.. och de finns få som inte är.
detta inlägg är tillägnat grannmickan som trodde jag var död heheheh :$ lateroo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar