unwritten

vart ska man andas ifrån, syret tar liksom slut. på något sätt kan jag endå ge mig ett leende, trycka upp allt mot ett hörn och bara stå och titta på saker och ting. mitt liv ser ut så här, jag är äntligen vuxen, så där vuxen så som man ville vara när man var 7 år och en söt liten brunett till flicka och lekte med dockor. jag är inte längre i den där sagovärlden som jag trodde jag var i, att tjäna 8000 kr i månaden eller mer och bara rula lätt på benen. flyta runt och bara njuta. sånt finns inte längre, och inte är jag miljonär heller. och inte kan jag leva på mina föräldrar, vilket skulle viljas. sökande på volentär arbete som alltid har inspererat mig.. eller jobb annonser som är i tusentals vad ska jag göra med mitt liv? jag sumpade chansen att plugga i höst, söka till våren? någon enstaka kurs? är jag redo?

jag är extrem förvirrad, erika min lilla söta ska ta steget och plugga i höst. det gör hon rätt i, hon vill bli något, något stort och bra. jag då? vafan jag har ångest vet inte vad jag vill göra.. jsut nu vill jag bara ut, ut ivärlden och se saker. ge mig insperation att göra något.

min jobbdag gav mig ialf något att tänka på, tänka på annat, jobb - coop? jag trvis där vill inte bort. eller är de ångest att söka nytt? nytt ställe? nya människor? nog kanske det som gör mig mer ångestfull. ialf idag vaknade jag 5 min innan alarm, lagom taggad för att gå till jobbet. fick sms av K idag vilket gjorde mig glad. han hörde av sig, kanske tänkte lite på mig ialf när han sitter där borta i värmen och steker. svara med lika glädje som jag fick i sms'et.
nu ska jag laga mat, känna mig lite duktigt och vette fan kanske träffa daniel? vad händer, de är lördag och allt är extremt dött eller är de för att jag bara känner att jag vill undan från allt folk ? inte synas, inte kännas igen? blä.

tja