"hon hade tappat allt igen varenda mening varje hopp
hennes utsikt var en botten hennes drömmar var en flopp
men ändå där vi gick hon skrattade till och pratade på och höll sig vaken"
Borde man börja tänka på hur uppskattad tiden är egentligen? hur beroende vi är. idag när jag satt på bussen hem från kristopher, slog mig tanken. då bussen var 10 min sen, dem som satt i väntan på bussen som skulle på ett möte eller en dejt kanske? nä vet inte vad som slog mig, men tiden är vitkig på något sätt och de suger. i och med att de tagit mig tex mer än ett halvår att försöka charma en kille? mm ja ni.
jobbar över idag till 22, kände att jag varken vill hem eller något annanstans så kan väl lika gärna stanna kvar och tjäna pengar. och nu kommer kunder. ville bara säga också, saknar dig erika! ut gång på fredag med all in deffinitivt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar