en stroke kan ändra allt på din livssyn

en stroke kan ändra allt på din livssyn
jag har alltid blivit uppvuxen på de sättet av mina kära föräldrar, att aldrig ta saker förgivet inte heller att alltid hålla käften och vara tyst utan tala ut om saker. när de kommer till känslomässiga saker och ting, har jag alltid haft ett stort problem. rädd att vara ensam är frågan? men de är inte sant. jag har i snitt varit ensam på den kärleksmässiga fronten i nästan alla mina 19 år, haft min mor och fars kärlek är ju en sak, men de där andra. vara kär är ävl något som kommer med åren. igårkväll hade min mamma världens diskursen med mig, att aldrig låta mig sjunka så lågt att jag gör saker som jag inte vill, att någon trycker ner mig och får mig att känna en skuld att jag inte gjort saker. att prata känslor har jag aldrig varit en os atlet att göra, och kommer nog aldrig att vara heller. som killar, grabbarna i gänget som inte kan prata känslor. visa? jag är en grym människa på att visa känslor. jag gör saker (som min mor sa nyss, att integöra saker man inte vill) jag gör dem endååååå även om jag är sjuk, har 40 graders feber jag gör de. säga nej till jobb är inte heller min stora grejj, men de får ja skylla mig själv. men om någon ber mig att göra något? tex hjälp mig att flytta i helgen. visst jag kan inte , men ja gört endå. den stora eviga disktuionen, gör inte saker d u inte vill Hanna JAG KAN ITNE LÅTA BLI. jag älskar att hjälpa människor som jag tycker om och älskar. jag älskar att umgås med människor ja tycker om även fast ja kanske en liten liten del av mig vill vara själv hemma i soffan med en påse kips. ingen vill vara ensam .. men ibland måste man ta och fundera, är detta vad jag vill? så kanske låt inte andra trycka ner dig, men låt inte bli att prata om saker och ting heller även om du kommer bli ledsen, nedstämd och kanske ensam ett tag.. du får en bättre moral om du kan bete dig som en människa och prata om problemen, och stå upp för dig själv. ingen är fel fri