mitt hjärta

jag har så ont i hjärtat.
jag har aldrig haft riktigt ont i hjärtat.. utan nu smäller det. det smäller till varje morgon jag går upp och inser att du inte har gått upp innan mig, pussat mig hejdå på morgonen och sagt vi hörs sen babe. när jag inser att de är inte dig jag ser klä på sig på morgonen... eller när jag sitter med mobilen i handen hela dagen och så fort jag får sms, eller ett samtal att inte är du. det kommer inte vara du. att jag så fort jag går ut i nynäs letar efter dig. en blå saab. du i din fina basker.

det gör så ont. att älska någon som inte vet att om han älskar mig tillbaka. att höra orden om om om igen i huvudet - det snurrar på riktigt.Jag kommer aldrig förstå det här, jag kommer aldrig kunna förstå det. du kommer aldrig kunna förstå den smärta du gett mig just nu. att inte kunna äta, sova eller lyssna på musik. du är där. jag vet inte vart jag ska ta vägen... allt jag vill är att bara ringa dig, höra din röst veta att du lever, det jobbiga är... jag vet inte vart du är, jag vet inte hur du mår jag vet inte vad du gör. och jag kan inte höra av mig. det värsta är att när jag som mest vill prata med dig så inser jag att du inte är där längre.

jag förstår inte hur man kan på en timme knäppa med fingrarna och slänga bort allt vi har, stänga av alla känslor och lämna mig här. vår flytt? vårt framtida liv? våra gemensamma beslut. allt kommer upp igen, alla känslor som jag har blir bara starkare.. alla kvällar du tagit hand om mig, alla kvällar jag fått krypa upp i din famn, och du har hållt om dig. kramat dig, som om jag vetat att du kommer stanna för alltid. inget jag kunnat veta. nu försvann du. jag trodde aldrig att jag skulle kunna sätta ord på hur mycket du betyder för mig, hur mycket de skulle skada mig att du försvann ur mitt liv. de är obeskrivligt. de är obeskrivligt mina känslor för dig.

vad är de som inte räcker... räcker jag inte för dig. jag är mig. vad duger inte. jag börjar skylla på mig snart, jag försöker låta bli att skicka sms.. skriver ett och de hamnar i utkastet. det ligger mer än 50tal där nu...jag önskar du höll om mig..

du måste inte släppa mig för en flytt. du måste inte släppa mig för en rädsla. jag vill vara den som håller din hand och säger de här kommer gå shit bra. jag vill vara den du ringer och talar om för att idag är jag lycklig. jag vill vara den du säger jag älskar dig precis som du är. jag vill vara den du håller om och talar om för att du är min. vad hände med orden. vad hände med orden du sa. var de tomma?

jag har blivit så tokig att jag skrev ett brev och postade istället för att sms eller ringa dig. jag är tokig... jag vet inte vad jag ska göra. du är inte med mig. jag vet inget. och jag kan inte göra något. jag är för första gången maktlös på riktigt. alla stunder jag varit hos dig, tröstat dig när du varit ledsen och kramat om dig, eller dem stunder då jag hämtat dig överallt, alla de stunder då vi bara har varit med varandra och njutit. varför kan vi inte fortsätta? varför är jag inte värd en andra chans? när jag alltid varit där för dig när du känt dig ensam och övergiven.. varför är jag inte de? varför är vi inte värda en andra chans? ge oss den, lita på att vi fixar allt de här tillsammans.

jag kommer lita på mitt hjärta, och mitt hjärta slår bara för dig. oavsett om jag är singel så kommer mitt hjärta tillhöra någon annan.. och de är du. jag följer det, om jag så kommer få vänta en evighet, men jag kan inte lura någon inte ens mig själv och det slår bara för en människa, och de är dig kristopher. så om jag skulle behöva ha på mig medaljongen jag fick av dig i månader så kommer jag ha den där, närmast mitt hjärta. vi har inga krav. det finns inga krav. vi följer våra hjärtan. & mitt tillhör dig. jag väntar

viska till mig att allt kommer bli bra. jag saknar dig så