det där sms'et har legat i min sms mapp länge nu... i morse när jag vaknade upp kände jag bara att nä. nu eller aldrig. jag klarar mig inte utan dig. jag gör inte det. jag vet hur sanslöst löjligt de låter, jag vet men vet ni jag följer mitt hjärta. och mitt hjärta sa att skicka de hanna. du har redan förlorat honom de enda som händer är att ingen ändras. vilket nu 8h senare känns som det inte gör. jag vill inte vara utan dig. jag vill inte det. jag vill inte att du ska springa från problemet nu. är jag problemet då vill jag ha ett klart svar. ett klart uppriktigt - jag vill inte vara med dig. eller om de är så att din rädsla är ultimat och du inte vet vart du ska ta vägen. jag kan resonera hur mycket jag vill om varför efter dessa 8h jag fortfarande inte fått ett enda svar. och allt jag kommer fram till är att du är rädd. men jag kan ha så himla mycket fel också, jag vet inget. du verkar inte heller veta. och nu står jag här. kommer inte jaga mer, mitt sista drag var de där sms'et. oavsett hur mycket jag kommer vilja skicka mer så blir jag allt mer rädd att du kommer längre i från mig.
jag har kollat telefonen hundra gånger, försökt förstå varför jag inte får svar. har du bytt telefonnummer? varför hör jag inget. jag går verkligen in helhjärtat. du betyder så mycket för mig. jag älskar dig. och de här gör så himla ont, i mig min kropp hela jag är splittrad. jag kan inte tänka. jag kan inte ens förstå varför du gör så här. du är min man. mitt hjärta. jag förstår inte.. svara mig. svara. ge mig ett svar.
jag står inte ut mer... jag måste träffa dig. jag måste se dig. krama dig. jag klarar inte mer. svara, ge mig ett svar. oavsett positivt eller negativt. jag måste ha ett. JAG SAKNAR DIG. JAG LÄNGTAR EFTER DIG. JAG VILL HA DIG. GE OSS EN CHANS.
jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar