jag börjar kunna andas. inte andas så där normalt. utan bara kanske 2 andetag i taget och sen faller jag ihop igen. jag gråter inte hela tiden. utan bara några få sekunder. jag kan inte tänka att du kan leva. jag kan inte ens förstå hur allt jag gjort, allt vi gjort tillsammans är som bort blåst. alla mina tankar går runt om att vad du gör, hur du mår. jag kan inte ringa, smsa eller ens få veta. du vill inte vara med mig, du älskar mig inte. jag känner sakta att jag inte kommer klara de här. samtidigt som jag vill visa min styrka i att jag kan de här, jag kan älska dig på avstånd oavsett hur hårt de än är.
det har gått exakt 2 veckor. två veckor sen jag stod där på sandhamn helt förkrossad, ner bruten av dig, dina ord. dina ord snurrar fortfarande. min rädsla av att vara utan dig har blivit sann. du är borta. flytta. flytta du. flytta till stockholm. alla våra planer. våra planer. vårt beslut att flytta ihop. det skulle ske på söndag. söndag den 2 oktober.
det har gått två veckor av mer än 10 000 minuter av tårar. jag får känslan av att du glömt mig, att du inte ens tänker på vad jag gör, hur jag mår. jag behöver dig. jag saknar dig. jag älskar dig. jag är kär i dig. olyckligt. jag längtar efter dig.
ikväll ska jag sätta på mig rött läppstift. ta på mig klackar. le, fast le utan känsla. för känslan är borta. mitt hjärta tillhör dig. jag kommer gå hem själv. för det är bara dig jag går hem med. kom tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar