var och en går hem till sig

här sitter jag igen. oväntat , absolut inte.
igår tog jag mina klackar och röda läppar och försvann ut i dimman. det fick 6h att gå snabbt och smärtfritt. mina röda läppar satt fortfarande kvar på morgonen. men det saknades något. något var inte med mig den där kvällen. något var borta. bussen hem kände som en evighet.

jag ställer mig fortfarande frågan. varför?
jag saknar dig