Hanna

Jag vet att det inte ens hjälper mig att skriva ett litet jobbigt inlägg. Men i alla fall tog och skulle tömma min iPhone igår. Bilder, bilder i massor. Mår illa ville spy tårarna rann som.floder. Och där låg jag i min ensamhet. Är så jevla ensam. Eller kanske inte är De, men det känns så. Jag saknar honom är det så svårt att förstå? Han hat glömt mig men här sitter jag och tänker på honom ännu. Fan att jag ska bli så himla kär i något som inte vill ha mig. Rätt tydligt bara jag som kanske.borde inse, att efter tre månader ja det kanske inte sker en förändring. Har så ont i hjärtat, fortfarande och ändå är det jag som kommer med alla goda råd att släppa taget, men har jag ens släppt taget förtjänar verkligen så mycket mer. Önskade bara att han hade sett mig, sett vad jag gjorde för honom. Vilken shit. Snart nytt år. Ett 2012 utan känslor. Jag känner mig som en iskall isvägg, inga känslor kvar. Vill glömma flytta från problemet men lär aldrig gå. Förlåt, men är ledsen. Ledsen på att fälla tårar för någon som inte är värd det. Du är inte värd ett shit från mig, hoppas du mår bra och är lika ensam som mig... För jag är väll inte värd att saknas antar jag.