Hanna

de är väl okej att må dåligt va?
men hur länge?
egentligen borde ja ställa mig frågan, är det värt de? är han värd de? varför ska jag egentligen lägga energi på detta.

nu i två dars tid har jag gått och haft ont i magen, varit tårögd bara velat gömma mig försvinna från världen. jag vet att alla dessa tankar är så oklart meninslöst. jag är starkare än så.

jut nu önskade jag att jag kunde svara . Svara med lika hårda, onda ord som du. Svara med ord som jag visste skulle krossa dig och din värld. men jag kan inte.

Istället står jag där och föröker intala mig själv att ‘du kanske har rätt.. de är nog jag som har fel. igen. ‘ Som i nästa sekund raseras efter att ha tänkt igenom, och granskat. Jag har rätt, du har fel.

jag minns alla sena nätter då vi vandrade hemåt tillsammans för 'jag vill bara gå hem med dig' lars winnerbäck har så rätt.. vi vandrade där hand i hand, äntligen fick jag hålla din hand, krama om den. säga att jag älskar dig. för du var min, och du viskade mig i örat att jag bara var din
jag saknar dina mjuka läppar, att höra ditt hjärta slå hårt mot min kropp. jag kan inte låta bli att sakna, men jag kan inte heller låta bli att vara arg, ledsen besiken över att du inte vuxit till dig så pass att du kan höra av dig till mig och fråga hur jag mår efter så pass länge.. 3 månader min fina, tre månader och du kan inte ens ta och lyfta telefonen och ringa mig och fråga hur jag mår.
har du ens tänk på hur vi ska gå till väga nu?
efter ha känt varandra så länge, ge upp allt och bara strunta i att vi känner varandra? jag vet exakt hur du reagerar på olika saker, hur du vill ha saker och ting.. jag känner dig in och ut, jag vet dina mörkaste hemligheter och du vet mina.. jag vill inte ge upp något så fint, och jag kan fortfarande inte sluta tro på ett hopp.. så småning om som din mor talar om för mig... jag hoppas då, för även om jag inte vet något vad jag vill
så skulle jag må så himla mycket bättre av ett samtal av att du bryr dig om mig, man kan inte sluta efter så länge.

du är för stolt, sluta vara för stolt. låt mig få synas. låt oss få bara vara. låt de flyta på. stoppa inte huvudet i sanden, sluta göm dig för problemen. jag är problemet jag vet, och jag försvinner inte kommer aldrig göra det. för du är en del av mitt liv och kommer alltid vara, kommer aldrig vilja att du försvann.

Det är inte lätt att försöka förstå sig på dig.
& nu sitter jag och lyssnar på melissa horn, själv i vardagsrummet. helt ensam, nog ensamast i världen för du finns inte eller du finns men vill inte att jag ska finnas i ditt liv. vad ska jag göra?