29 september 2011

saknad

det är jätte jobbigt utan dig. jag mår jätte dåligt. att känna att du har kunnat gå från svin kär till inget alls, svider så hårt. jag saknar att hålla om dig. att krama om din hand. det gör ont i mig. jag har så ont. inte bara i hjärtat utan i hela kroppen. jag har förlorat den jag älskar som mest, jag har förlorat min bästa vän någon jag tagit in i mitt liv & älskat till fullo.

jag vet att det kommer bli bättre och bättre för varje dag. men jag kan inte tänka så nu. jag vet att jag måste visa dig att jag är stark utan dig. att jag klarar mig utan dig, men att vara med dig gör mig bättre.
jag har aldrig varit så här ensam. aldrig känt mig så ensam utan dig. drömmer att jag pussar dig, drömmer om att hålla din hand, drömmer om att vakna bredvid dig. är de här rätt, är de rätt att vi är i från varandra. att du är där, och jag här. inget känns rätt. det enda som skulle kännas rätt är att få krypa upp i din famn en sista gång och bara stanna där. jag drömmer om det. jag vaknar upp gråtandes, med kudden blöt. jag vill bara krypa ner under täcket, under ditt täcke, pussa dig på kinden och säga att de här gör vi om älskling. jag saknar dig. jag älskar dig. och du har mitt hjärta så innerligt för du är den första jag riktigt kan säga jag älskar dig för den du är.
dina första ord till mig var; jag är inge bra för dig hanna.
vet du? du är det bästa för mig. du är bäst, och jag tycker om dig förde. kom tillbaka. viska till mig att allt blir bra igen.

fri

jag saknar hans värme, hans närhet, hans fina blåa ögon. jag kan bara tro på hoppet och de gör jag. är vi ment to be så ses vi igen. jag älskar dig, du har mitt hjärta.

28 september 2011

under löven

att saknar någon är nog de värsta som kan hända. att sakna någon så pass mycket att man själv känner att man går under själv. att sakna någon så mycket att man själv känner olust till livet.. de är verklig saknad.

jag tycker om hösten. den är mysig. varma kläder, varma jackor, varma halsdukar runt halsen. mysiga kvällar med en kopp te i handen framför teven. inget slår det. jag längtar till söder, jag längtar till att bosätta mig där. jag längtar till lukten av stockholms finaste sida. att se löven falla, röda gröna gula löv faller. vi blir vuxna nu, vi vill göra något med livet, vi vill gå vidare och vi gör det.

vem vill gå tillbaka till ett vrak?
jag ska visa dig vem jag är, jag ska visa dig vem du en gång i tiden föll för. jag ska visa dig att jag klarar mig själv men att vi tillsammans blir ännu bättre än så.jag ska visa dig att den förlust du gjort är stor, jag ska visa dig att du vill ha mig. det är alltid så, det man vill som mest ha är längst bort. jag ska visa dig att du missar en grym brud, men huvud och fötterna på jorden.

inte långt kvar nu. det går fort, och när man längtar efter något går tiden fortare än man någonsin tror. jag längtar. jag längtar inte tills att vara ensam i en lägenhet på stockholms södra sida men jag längtar tills att visa dig. visa dig allt de du går mist om. jag älskar dig fortfarande, du har fortfarande mitt hjärta. men tåtarna jag kommer fälla görs i smyg i det dolda för jag är inget vrak, jag är stark utan dig men starkare med dig. alla gör vi val i livet, val som är misstag, val som är gudomliga. misstaget var ditt och de kommer du se.

mitt hjärta tillhör dig, oavsett singel eller inte. du är den jag borde vara hos, du är den jag borde hålla hand med, du är den som borde krama mig. jag längtar tills den dagen. jag tänker på dig. jag kommer aldrig sluta älska dig.

27 september 2011

skulle gå mil för dig

det där sms'et har legat i min sms mapp länge nu... i morse när jag vaknade upp kände jag bara att nä. nu eller aldrig. jag klarar mig inte utan dig. jag gör inte det. jag vet hur sanslöst löjligt de låter, jag vet men vet ni jag följer mitt hjärta. och mitt hjärta sa att skicka de hanna. du har redan förlorat honom de enda som händer är att ingen ändras. vilket nu 8h senare känns som det inte gör. jag vill inte vara utan dig. jag vill inte det. jag vill inte att du ska springa från problemet nu. är jag problemet då vill jag ha ett klart svar. ett klart uppriktigt - jag vill inte vara med dig. eller om de är så att din rädsla är ultimat och du inte vet vart du ska ta vägen. jag kan resonera hur mycket jag vill om varför efter dessa 8h jag fortfarande inte fått ett enda svar. och allt jag kommer fram till är att du är rädd. men jag kan ha så himla mycket fel också, jag vet inget. du verkar inte heller veta. och nu står jag här. kommer inte jaga mer, mitt sista drag var de där sms'et. oavsett hur mycket jag kommer vilja skicka mer så blir jag allt mer rädd att du kommer längre i från mig.

jag har kollat telefonen hundra gånger, försökt förstå varför jag inte får svar. har du bytt telefonnummer? varför hör jag inget. jag går verkligen in helhjärtat. du betyder så mycket för mig. jag älskar dig. och de här gör så himla ont, i mig min kropp hela jag är splittrad. jag kan inte tänka. jag kan inte ens förstå varför du gör så här. du är min man. mitt hjärta. jag förstår inte.. svara mig. svara. ge mig ett svar.
jag står inte ut mer... jag måste träffa dig. jag måste se dig. krama dig. jag klarar inte mer. svara, ge mig ett svar. oavsett positivt eller negativt. jag måste ha ett. JAG SAKNAR DIG. JAG LÄNGTAR EFTER DIG. JAG VILL HA DIG. GE OSS EN CHANS.

jag älskar dig.

26 september 2011

snälla bli min

jag är så fruktansvärt kär. jag vet inte vad jag ska göra. vet inte vart jag ska springa för att kunna springa bort. allt jag gör och säger påminner om dig.

jag har kvar min bakgrundsbild på telefonen på oss, jag har kvar halsbandet, jag har kvar alla dina post ´it lappar på gitarren och jag har kvar den fina ritningen jag fick av dig. allt är på samma plats som de varit de senaste året. jag förstår inte.

jag förstår inte hur du kan våga chansa och förlora mig. och nu sitter jag här. totalt nedbruten. sårad. ensam. förvirrad. i väntan på att du ska höra av dig. du kommer inte kunna smita från de här, va vuxen och var mogen nog att göra de rätt. jag ser inte som om de här är slut. man behöver inte heller kasta sig in i något. men jag då. jag som är svin sårad just nu, jag kan inte ens tänka klart. jag kan inte ens sitta på föreläsningen i 2h utan att ens skriva något förutom ett hjärta och dina bokstäver i.

mitt liv är totalt upp och ner just nu. inget plus, inget minus. jag saknar dig. jag saknar att somna med dig. jag saknar att hålla din hand. jag saknar att krama om dig. jag saknar att klia dig på bröstkorgen. jag saknar ditt leende. jag saknar dina blåa ögon. jag saknar dina läppar.jag saknar att vakna upp bredvid dig. jag saknar jag saknar jag saknar dig.

det här är det jobbigaste jag gått igenom tror jag. någonsin. att sitta här, helt ovetande. helt ovetande om jag ska gå vidare eller om jag ska vänta på att du tar reda på känslorna dina. jag klarar det inte, oavsett hur många som säger till mig att - vänta inte hanna, vänta inte för länge, du behöver inte bestämma något nu. jag kan inte. jag kan inte motstå dig. jag kan inte motstå dig på riktigt. jag går ut och går, och går automatiskt upp mot ditt hus för att komma närmare. hur ska jag göra när du flyttar i från mig. hur ska jag kunna få känna din närhet då.

inget jag säger spelar någon roll längre. jag tänker sitta här och vänta tills du ber mig att inte göra det längre. tills du ber mig att gå ut i världen och se den som om att vi haft ett bra flutet... låt mig ha kvar dig. snälla bli min igen.

mitt hjärta

jag har så ont i hjärtat.
jag har aldrig haft riktigt ont i hjärtat.. utan nu smäller det. det smäller till varje morgon jag går upp och inser att du inte har gått upp innan mig, pussat mig hejdå på morgonen och sagt vi hörs sen babe. när jag inser att de är inte dig jag ser klä på sig på morgonen... eller när jag sitter med mobilen i handen hela dagen och så fort jag får sms, eller ett samtal att inte är du. det kommer inte vara du. att jag så fort jag går ut i nynäs letar efter dig. en blå saab. du i din fina basker.

det gör så ont. att älska någon som inte vet att om han älskar mig tillbaka. att höra orden om om om igen i huvudet - det snurrar på riktigt.Jag kommer aldrig förstå det här, jag kommer aldrig kunna förstå det. du kommer aldrig kunna förstå den smärta du gett mig just nu. att inte kunna äta, sova eller lyssna på musik. du är där. jag vet inte vart jag ska ta vägen... allt jag vill är att bara ringa dig, höra din röst veta att du lever, det jobbiga är... jag vet inte vart du är, jag vet inte hur du mår jag vet inte vad du gör. och jag kan inte höra av mig. det värsta är att när jag som mest vill prata med dig så inser jag att du inte är där längre.

jag förstår inte hur man kan på en timme knäppa med fingrarna och slänga bort allt vi har, stänga av alla känslor och lämna mig här. vår flytt? vårt framtida liv? våra gemensamma beslut. allt kommer upp igen, alla känslor som jag har blir bara starkare.. alla kvällar du tagit hand om mig, alla kvällar jag fått krypa upp i din famn, och du har hållt om dig. kramat dig, som om jag vetat att du kommer stanna för alltid. inget jag kunnat veta. nu försvann du. jag trodde aldrig att jag skulle kunna sätta ord på hur mycket du betyder för mig, hur mycket de skulle skada mig att du försvann ur mitt liv. de är obeskrivligt. de är obeskrivligt mina känslor för dig.

vad är de som inte räcker... räcker jag inte för dig. jag är mig. vad duger inte. jag börjar skylla på mig snart, jag försöker låta bli att skicka sms.. skriver ett och de hamnar i utkastet. det ligger mer än 50tal där nu...jag önskar du höll om mig..

du måste inte släppa mig för en flytt. du måste inte släppa mig för en rädsla. jag vill vara den som håller din hand och säger de här kommer gå shit bra. jag vill vara den du ringer och talar om för att idag är jag lycklig. jag vill vara den du säger jag älskar dig precis som du är. jag vill vara den du håller om och talar om för att du är min. vad hände med orden. vad hände med orden du sa. var de tomma?

jag har blivit så tokig att jag skrev ett brev och postade istället för att sms eller ringa dig. jag är tokig... jag vet inte vad jag ska göra. du är inte med mig. jag vet inget. och jag kan inte göra något. jag är för första gången maktlös på riktigt. alla stunder jag varit hos dig, tröstat dig när du varit ledsen och kramat om dig, eller dem stunder då jag hämtat dig överallt, alla de stunder då vi bara har varit med varandra och njutit. varför kan vi inte fortsätta? varför är jag inte värd en andra chans? när jag alltid varit där för dig när du känt dig ensam och övergiven.. varför är jag inte de? varför är vi inte värda en andra chans? ge oss den, lita på att vi fixar allt de här tillsammans.

jag kommer lita på mitt hjärta, och mitt hjärta slår bara för dig. oavsett om jag är singel så kommer mitt hjärta tillhöra någon annan.. och de är du. jag följer det, om jag så kommer få vänta en evighet, men jag kan inte lura någon inte ens mig själv och det slår bara för en människa, och de är dig kristopher. så om jag skulle behöva ha på mig medaljongen jag fick av dig i månader så kommer jag ha den där, närmast mitt hjärta. vi har inga krav. det finns inga krav. vi följer våra hjärtan. & mitt tillhör dig. jag väntar

viska till mig att allt kommer bli bra. jag saknar dig så

25 september 2011

dog days are over

VAD ÄR ODDSET????! vad är de liksom i nynäshamn.... i och för säg ganska stor, nynäs är inte stort men ändå. tänkte gå mot willys men vänder efter halvavägen, tar centralgatan istället liksom. vem möter jag? trodde inte mina ögon, kände inte mitt hjärta mer. hjärtat hoppade ut la sig på marken och låg kvar när jag gick. att få se dig gjorde mycket.. både ont och gott. se mig. hör av mig.

tog mig ännu en promenad med matilda, känns lite som om vi kommer bli de nya powerwalks i nynäshamn. eller bara rensa tankar.. vilket kanske inte gick så bra nu efter att hjärtat mitt flög ut. vilket jag idag skulle ägna mig åt skolan och tja lite blev de kanske inte så mycket jag vill.

"- vi hörs sen" tomma ord? eller bara en fras.. jag vet inte. jag vet inget. jag vill ha ett klart tecken. JA NEJ . förlåt

24 september 2011

someone like you

min bubbla sprack, livet som så stod på topp, längst upp på prispallen, sjönk nu ner till den sista platsen. och livsglädjen sprang bort. jag vet att hur mycket jag än gräver ner mig i det här så funkar det inte. det gör verkligen inte så att jag får tillbaka den jag älskar eller att jag kommer kunna leva livet lättare just nu. att spendera 8000 kr för att göra om mig funkar inte heller. vad funkar (?) det känns som en film
- det är inte dig det är fel på, utan de är mig.
men jag ger allt de här tid, tid att sjunka in i mig, in i dig. tänka, fundera 24h om dygnet.

promenerade med matilda idag, kändes skönt hela 2h runt hela ringvägen. 30 min efter hon lämnat mig stod jag där igen. men den typiska melissa horn låtarna i öronen. huvudet snurrar bara. skolan är viktig nu, jag är viktig nu.

om jag kunde springa ifrån det här, skulle jag göra det snabbast i världen.

19 september 2011

en långsam kollaps

jag ser de här som en ljusframtid, ett nytt hopp en ny start på oss. jag älskar dig, oss vi tillsammans. vi är så olika men endå är vi så bra tillsammans. jag saknar dig så enormt just nu, dig.. dig om natten, på dagen. helta tiden. jag känner delvis att jag verkligen inte klara de här, terrat mina vänner till tusen. pratar bara om dig, tänker bara på dig. jag vill så gärna. jag kan inte tvina någon, man kan inte det. men jag hoppas du inser, att de är mig du saknar nu. mig i din tillvaro. jag kan inte göra mer, de är bara du. och jag hoppas du kommer tillbaka, jag saknar dig så och jag kommer inte kunna gå vidare förs du har visat att du gjort de. vi skulle flytta i hop, vi behöver inte göra de längre. så länge jag får vara med dig, ringa dig och bara vara tillsammans med dig. det är vi, och jag hoppas att de förblir vi.

jag älskar dig, och jag vet att du inte tappat allt.. allt kan gå upp och ner, rädsla, förvirran men jag finns här, väntar på dig. för de är vi.

09 september 2011

hej hallå


en ny start kanske`? dags att börja med det här bloggandet. nu har jag tid... eller ja lite ialf. vad gör jag för viktigt nu för tiden? pluggar på högskola, miljö och utveckling, tänkte bli en miljövetare... eller något.

sen så? är med pojkvän fortfarande.. samma gamla och tja ja vi ska bli sambos på södermalm.. woop woop. närmare skolan, närmare karin ;) hahah tja ja det sak bli jätte mysigt. men nu ska snuviga jag ta och gå vidare.. träffa kristopher som varit borta i 2 dar kändes som en evighet, hehe. puss och kram