innerst inne är jag nog väldigt rädd för den där hjälplösheten, när beslutet inte är ens eget och du inte har någon makt att ändra på en annan människas känslor. Att man får finna sig i det. Jag hoppas jag aldrig behöver uppleva den känslan igen

jag är rädd, men borde sluta vara rädd. för ingen kommer kunna såra mig lika mycket som du någonsin har gjort. ibland önskade jag att du slutade existera, men så funkar inte livets väg.

egentligen vet jag mycket väl om att ja ska släppa det, gå vidare och leva mitt liv precis som jag gör nu. men vissa kvällar kan jag inte låta bli att tänka. tänka på hur livet skulle sett ut med dig? kan inte låta bli att sätta allt i tankar, tanken att du lovade att höra av dig. men glömde? hur glömmer man någon man älskat, lagt sina liv i händerna? vissa saker vill jag inte förstå, och vill helst inte ens försöka förstå. men jag saknar dig. jag saknar dig mindre varje dag, men jag saknar dig. saknar att berätta saker till dig - jag vill säga allt som hänt mig, vad jag gör. varför du inte vill prata med mig förstår jag inte? tankar försummar min vardag. i morgon åker jag till nynäshamn och hälsar på mamma och pappa. kram

Att våga visa sin svaghet kräver enorm styrka, att våga visa sina brister kräver stort mod. Att våga visa sin olycka förtjänar lycka. En dag ler solen mot dig, såret i själen läker och trots att ärren alltid kommer finnas kvar så kommer en morgondag. En dag ska ensamheten stänga sin dörr och någon kommer att lyfta dig. Gå med dig. Men du har också ett ansvar att ta för att denna dag ska komma. Lyckan knackar inte bara på dörren. Ingen kommer bara att komma och plocka upp dig, tejpa ihop dina krossade bitar. Du måste själv jobba för det. Du måste ta första steget för att någon ska räcka fram sin hand. Frågan är, vågar du?

jag är så besviken, besviken på mig. jag kan bättre

släpp lös

jag har gått igenom en hel del jevla smärta senaste tiden, har gett allt för att försöka lindra smärtan. jag vet att jag inte kan fixa de här själv, och är medveten om att man måste vara två. vi är två fast på helt olika ställen.
igår var vi ute och firade malin, vart en lyckad kväll och jag är hel nöjd för vi hade riktigt kul. dansade , kramades och träffade massa konstiga människor. och nu ska jag fortsätta fördriva tiden med inget. precis som jag gjort resterande dag.

jag börjar förstå varför du inte ger mig ett svar, du ser ingen mening med att svara.. men varför? ge de en chans puss och kram